Det är vår och jag somnar med ett tryck över bröstet, vaknar med ett tryck över bröstet. Försöker påminna mig om att saker tar tid, i det stora hela är det inte så himla bråttom. Sen infinner sig en känsla; att det inte finns någon plats för mig, att jag står utanför ”systemet”. Det är min farligaste känsla. Men känslor är känslor, inte samma som fakta. Jag somnar om, hålls ner och fast av trycket.

Jag fortsätter samla på de små sakerna. Kvällen jag och Erik hade HF och åt middag på KB och drack både förfördrink och fördrink (och vin) och vi promenerade hem med skavsår. Eller körsbärsblom en ledig fredag på Reimersholme. En svart linneskjorta. Man får vara glad så länge det fortfarande går att andas och hunden äter upp sin middag.

Jag är rörd över att några fortfarande tittar in här varje dag, trots att jag inte uppdaterar så ofta. Jag är inte så bra på att blogga som jag önskar, inte så bra med ord som jag önskar. Det krockar med att jag har en enorm blogglust. Men jag har inte så mycket att blogga om (just nu!). Jag kan berätta att jag har skrivit en lista över saker jag lyckats bocka av i mars/april trots att jag egentligen inte mått så bra och inte velat göra någonting alls:

✓ Trimmat taxen
✓ Promenerat på Skogskyrkogården
✓ Planterat solrosor
✓ Köpt nya sneakers
✓ Plockat tussilago
✓ Ätit gnocci med tomatsås
✓ Avslutat terapi
✓ Gjort dermapen
✓ Besökt antikmässan
✓ Druckit öl och vin på Riche Fenix
✓ Slängt 6 stora flyttlådor med skräp
✓ Städat balkongen
✓ Övningskört

Helt ok grejer att göra som jag har gjort. Det var allt för den här gången. Hoppas ni mår bra, tack för att ni läser!

Månadens

mat – Eriks lasagne
bok – Strindbergs lilla röda
stygn – tunisiska
tv – hundens vilda släkte och husdrömmar
kaffe – svart på Greasy Spoon
tax – en som bara vill sola
podd – musikdokumentären om Björk
musik – Björk
känsla – rastlöshet/oro
sämsta – imposter syndrome, insättningssymtom
bästa – Erik
jobb – jag jobbar på min portfolio, därav imposter syndrome
kläder – stickade tröjor, jeans, trasiga gummistövlar
svåraste: radikal acceptans
upptäckt: chips med DIPP